And it´s hard to hold a candle, in the cold November rain

Jag har ingen energi.
Hur gör man för att få?
Bara att titta ut genom fönstret på denna ständiga störtflod av regn får en ju att tappa all potentiell lust att över huvud taget resa sig ur sängen.
Jag hade liksom glömt (förträngt) hur oerhört grått det kan bli.

Men jag är i alla fall vaccinerad mot svininfluensan. Alltid nåt.
.

Pausmusik

Jag kommer tillbaka. Snart.
.

Man liksom väntar på en vårdag i november

Det är lite tyst här just nu.
Mest för att jag inte har så mycket att säga.
Men jag vill tro att det är på väg åt rätt håll alldeles snart.

Konstaterar också att jag längtar till Thailand nåt alldeles oerhört. Det nästan värker fysiskt i kroppen av längtan.
Jag tror helt enkelt inte att jag är gjord för november i Sverige. Det bara är så.

men som att be för ingenting
och som att gripa utan händer
vi liksom väntar på en vårdag i november
(l. winnerbäck)
.

Vi glömmer aldrig änglarna

Det har gått ett halvår sen Johan dog. Jag tänker ofta på honom.
Jag tror det är svårt att hitta någon större Blåvittsupporter än Johan, och därför håller jag på IFK idag. För Johans skull.

Feberdimma

Märkliga drömmar. Frossa. Och svettig hetta.

Försvinn febern, jag vill inte ha dig här!
Och när du ändå går, kan du ta med dig mina värkande bihålor också?
Tack på förhand.
.

"Självklart får praktikanten vara med på undersökningen! Du har ingen mer som vill komma och titta in i mitt underliv?"

Såhär är det: Jag tycker inte särskilt mycket om att vara gravid.
Jag skulle snarare säga att jag ogillar det.

Det finns ju dom där som strålar. Vars hår och naglar blänker och skimrar, och som lyckligt berättar om vad mycket fantastiskt hormonerna gett dem under dessa välsignade nio månader.

Sen finns jag. Under båda mina graviditeter har mitt hår blivit risigt, jag har gått upp mycket i vikt, jag får finnar i ansiktet och mina naglar går sönder.
Dessutom rämnar mitt immunförsvar så jag blir förkyld och febrig gång på gång.
Att jag är vaken och skriver detta inlägg 04.38 gillar jag inte heller. Just nu snittar jag nog fyra timmars sömn per natt och hatar´t.

En annan sak som jag har lite svårt för är att man blir allmän sjukvårdsegendom när man är gravid. (jag förstår naturligtvis att medanstående är bra och nödvändigt och allt det där, men hey, jag pratar om KÄNSLAN här!)

** Man blir stucken i, gång på gång på gång. Alltid nåt nytt prov som ska tas, och jag vet oftast inte ens varför jag tar dem. Dessutom är jag som de brukar säga "svårstucken" så att jag måste skickas till labb varje gång eftersom sköterskorna där är de enda som möjligen lyckas få ut nåt blod ur min kropp. "Nejnej, det gör ingenting att du gröpar och gräver med nålen i min arm. Take your time!"

** Sen är det lite kiss de vill ha. "Ja, men visst kan jag kissa på beställning, inga problem! Hur vill du ha det? Ah, i den här äckliga lilla plastmuggen, ja men toppen, då kommer jag strax!"

** Och så nån gynundersökning på det. "Absolut, blir det bra såhär? Ser du allt du behöver?"

** Gärna också med nån barnmorskestudent intill som ska se och lära och tittar noggrannt in i ens underliv. "Javisst, det går jättebra att hon tittar på, du har ingen mer som vill vara med?" (sist jag genomgick detta var det tre (3!!!) personer som stod och beskådade mitt mest intima)

Såhär i åttonde månaden har ju dessutom en del andra småplågor satt in. Foglossningen, som gör att jag ibland måste gå myrsteg och ser ut som en synnerligen gammal tant när jag reser mig upp. Ryggvärken. Och hur ska man egentligen ligga när man sover för att det inte ska göra ont nånstans?
Lägg därtill humörsvängningar från start, orkeslösheten, den djupa tröttheten som plötsligt sätter in (fast ändå inte får mig att sova mer än fyra timmar per natt)
Nä, jag saknar mig själv!
Jag saknar min kropp.
Jag saknar att orka hjälpa till hemma och på andra håll. Mina krafter räcker till jobbet, som de måste göra, och sen ingenting mer.
Jag saknar min normala aptit.

Just det, sen får man inte dricka vin heller. Precis under den tiden i livet då man hade behövt det som mest...


Sen tycker jag naturligtvis att det är värt det.
Och jag älskar Prickens sparkar.
Men att vägen till målet skulle vara ljuvligt rosaskimrande och allmänt sockersöt - nä du.

.

Lite gnäll men också glädje

Min rygg värker. Det har börjat nu, ganska ordentligt.
Det är svårt att hitta ett bra sätt att sova på. Och ofta känns det som att det liksom kryper runt i hela kroppen.

Men. Jag har världens bästa jobb, som igår tog mig till Norrland och en riktigt härlig intervju med en människa jag är glad att jag fick möta. Dessutom tillsammans med en av mina favvofotografer Christian.

Via stationen i Gävle tog jag mig sedan till Dalarna där jag nu vaknat upp i en hotellsäng. Längtar efter Milo, det gör jag, väldigt mycket till och med, men jag vet att jag har flera intressanta intervjuer framför mig och tror det ska gå bra. Kommer hem igen imorgon kväll.

Och ryggen. Och andfåddheten. Och halsbrännan. Och foglossningarna.
Ja, de får helt enkelt hänga på. Inte så mycket annat att göra åt saken.
.

Dokument om ÅFF och allsvenskan

Är glad över mitt dokument om Åtvidaberg och allsvenskan som är publicerat i Expressen idag. Jag tillbringade hela dagen i fredags i Åtvidaberg, och det var en speciell dag! Jag hängde på kansliet, var i Åtvids otroligt fina gamla kyrka, tog en dricka på Sandelius konditori på byn och tog en runda på Kopparvallens anrika gräsmatta.
Detta med små bruksorter och fotboll ligger mig ju liksom varmt om hjärtat, så det var roligt för mig att få göra detta.

Läs dokumentet här.
.

Efterlängtat besök

Min finaste Fatima och hennes Magnus är här i helgen och hälsar på. Det gör mig mycket glad.
Tänk vad ens vänner betyder ändå. Massor!

Nu är de ute på promenad med Milo och Patrik, jag och mina fogar stannade hemma (jo, foglossningen har åter gjort entré i mitt liv, hurra...) och ska nu mysa till det med lite ljus tills de kommer hem igen.
.

Personlighetstest

Din personlighetstyp:

Populära och känsliga, med enastående social kompetens. Utåtriktade och empatiska. Uppriktiga och ärliga i sin strävan att förstå hur andra mår. Tycker i allmänhet inte om att vara ensamma. Ser allt ur ett mänskligt perspektiv och ogillar objektiv analys. Mycket framgångsrika i att hantera relationsproblem och att leda debatter. Vill vara till nytta för andra och sätter troligen andras väl före sitt eget.

Karriärer som skulle kunna passa dig:

Lärare, konsulter, psykologer, socialarbetare, personalvetare, präster, affärsbiträden, säljare, HR-personal, direktörer, eventkoordinatorer, politiker, diplomater, skribenter, skådespelare, designers, hemmafruar/hemmamän, musiker.

**

Intressant.
Testa du också.
.

Intervju i Norrköping och en alldeles annorlunda graviditet

Igår var jag och gjorde en intervju i Norrköping. Tycker om att åka iväg ibland och träffa nya människor och åka hem med ett bra samtal på intervjubandspelaren.
Idag blir det skrivaskrivaskriva, texten om Anita ska vara lämnad imorgon bitti.

Och i magen sparkar det. Ibland liksom böljar det överallt, som att en hand dyker upp här, en fot där, lilla rumpan ytterligare någonstans.
Det är så annorlunda den här gången jämfört med när jag väntade Milo. Tiden går så mycket fortare, och jag vet knappt vilken vecka jag är i.
Förra gången hade jag superkoll. 27 + 1, 27 + 2 osv. Nu vet jag nästan inte, men jo, jag är nog i vecka 28. Och jag byter på lördagar (eller om det är söndagar..?)

Och jag känner att det är ganska skönt, att inte vara så extremfokuserad på allt som har med graviditeten att göra. Men jag njuter av sparkarna och rörelserna, det gör jag. Och jag gillar att magen blir större.
Å allra mest längtar jag tills bebis är färdig och kommer ut.
.

Superettan 2010!

Lycka!

2-0 till Degerfors på Karlslunds arena och kontraktet klart.
Fötterna frös men hjärtat är varmt!
.

Högsta önskan just nu: TRE POÄNG!

Sitter i bilen på väg mot Karlslund Arena. Tre poäng idag och saken är klar - då spelar Degerfors IF i Superettan nästa år! Tillbaka till eliten, där vi hör hemma!

Ska bli en grymt spännande eftermiddag. Hoppas, hoppas, HOPPAS!!!
.

Hemma igen

Vi har varit bortresta, i Förenade Arabemiraten.
Främst har vi varit lediga - tillsammans.
(Well, jag har jobbat litegrann, ringt några samtal, mejlat en del, såna saker. Men mest - ledigt)

Tanken var att få en massa TID med Milo, och det har vi verkligen fått. Massor av tid, massor av mys utan massor av måsten.
Och så 35-gradig värme och sol på det.

Berättar mer senare!
.

Att älska lika mycket

Jag vet att alla säger att det är så självklart. Att det liksom bara löser sig.
Och jag tror dom.

Ändå kommer tanken över mig ibland. Och det var faktiskt bland det absolut första jag tänkte när jag upptäckte att jag var gravid igen.

Hur ska jag kunna älska en till lika mycket??

Ärligt talat fattar jag det fortfarande inte.
Det är naturligtvis fantastiskt att det sannolikt finns precis lika mycket kärlek till att ta fram i januari och ösa över ännu en liten människa.
Men det förundrar mig, det gör det.

Det förundrar mig mycket.
.

Bröllop!

Och barndomsvännen Malin gifte sig i en alldeles bedårande vacker röd klänning, där kjolen var i formen av ett hjärta.
Ett avslappnat, roligt och skönt annorlunda kalas, där en av höjdpunkterna var att se brudens härliga 87-åriga mormor svänga runt i den arabiska dansen!

Själv känner jag mig kanske inte i mitt livs bästa dansform, med en 25 veckor stor mage, men njöt ändå i fulla drag av trevligt sällskap, oerhört god libanesisk mat, intressanta samtal och bra feststämning.

Kom hem igår kväll och möttes av ett litet pyamasklätt hjärta, som ju alltid är det allra bästa med att komma hem igen när man har varit borta en stund.
.

Övertygad

Jo, det här med bebis.

Jag är helt övertygad om två saker:

1. Det är en pojke (nä, vi har inte kollat på ultraljudet)

2. Han kommer inte alls att födas 16 januari, som barnmorskorna säger. Utan ungefär en knapp månad för tidigt, dvs typ på julafton.

Så då vet ni det.
.

Hej då käraste Änglagård!

Idag är en vemodig dag. Om 1,5 timme överlämnas nycklarna till min fina lilla sommarstuga och köpet går igenom.

.

ToppHälsa och Expressen Res

Idag finns två tidningar i butik som jag är glad över att skrivit i!

• ToppHälsa, där jag skriver om Helen Niklasson i Säffle som missbrukade tabletter i 20 år av sitt liv, innan vändpunkten kom.
Mitt första reportage i ToppHälsa, känns väldigt kul!

• Expressens snygga resebilaga, där jag skriver om Koh Kradan i Thailand där vi tillbringade en vecka under vår tvåmånadersresa i vintras. (säljs tisd-torsd med Expressen)
.

Firad!

I helgen fyllde jag år.
Jag tänkte att det nog inte var sån stor grej när man fyllde 32. Men ack vad jag bedrog mig!
Jag blev firad från morron till kväll, det var flagga, paket och massa Milo-pussar på sängen på morgonen, fin-brunch på Degernäs Herrgård, familjekalas på eftermiddagen och långt in på kvällen.
Plus en massa sms, facebook-hälsningar, vykort och samtal - fantastiskt!

Och visst är det roligt att fira, även om man nu bara råkar fylla 32 och varken 30, 35 eller 40.
Men man ska ju ta alla tillfällen i akt!
.

Kärlek & Jobb

...och 30-årsfesten förvandlades till ett jättevackert bröllop - alldeles fantastiskt att få vara med om det!
Vilket också betyder att jag kommer att ha gått på hela tre bröllop under en månads tid (två hittills, ett kvar nästa helg). Det är ju superhärligt! Massa kärlek och massa kalas!

Har också varit en sväng i Skåne + på Västkusten. Har gjort tre intervjuer och bott på samma supermysiga pensionat i Båstad som vi bodde på under en annan jobbresa i våras.
Hur mysigt som helst är det där, och billigt.

Hemma nu, och mycket jobb en tid framöver. Många intervjuer som ska skrivas ut och jobb som ska lämnas. Men jag klagar absolut inte, är så himla glad över att det rullar på och att jobbet ger mig så mycket energi så att jag mer än gärna tar mig an nya uppdrag.
Jag älskar frilanslivet, helt klart.
.

Jaaa!!

Har bokat resa!!!
Kommer att bli helt toppen.

Nu: 30-årsfest hos finfina Marie!
.

"Helt perfekt"

Imorse klockan åtta hade jag tid hos Folktandvården.
Jag röntgades och tandläkaren gjorde sin undersökning.
Sen lägger hon ifrån sig sina redskap, tittar på mig och säger:
- Det ser helt perfekt ut!

Fattar ni! HELT PERFEKT!
Inte ett hål. Inte ens små antydningar till hål. Inte ett tjat om tandtråd. Ingen tandsten. Bara - perfekt.

Och då ska vi ha i åtanke att jag inte har besökt tandläkaren sen ungefär 2001, eller möjligen 2002. (Jag var nämligen bara på ett tandläkarbesök under alla mina år i Stockholm, och det var i början nån gång) Och jag använder aldrig, och då menar jag verkligen aldrig, tandtråd...

Tänk då vad mycket pengar jag har tjänat! Sju tandläkarfria år, säg 500 spänn per besök + lite extra för hål eller annat tjafs nångång då och då. Tja, 5000 kronor då, som jag sparat på att inte gå dit - eftersom det ändå var perfekt nu sju år senare!

Så nu ska jag fundera lite på vad jag ska göra för alla dom pengarna!
.

"I carried a watermelon" - A tribute to Dirty Dancing

När jag gick på mellanstadiet kom det en film som helt skulle revolutionera min lilla värld och dittills mycket begränsade filmerfarenhet.
Jag och tjejerna i min klass gick till biografen i Degerfors Folkets Hus, jag minns att vi satt på en lång rad i de där rätt osköna stolarna.

Det var första gången jag såg Dirty Dancing, och sen dess har jag sett den hur många gånger som helst, som så många andra tjejer i min generation.
Vi har gråtit till "She´s like the wind"-scenen, när Johnny ska åka iväg i sin svarta bil och lämna Baby.
Älskat lyftet i vattnet.
Och förtjust ropat med i "Nobody puts Baby in a corner" på slutet.

Jag har massa härliga minnen till den här filmen. Som när vi under min McDonalds-tid var bjudna på middag hem till Anna i lägenheten på Sandgatan, och det slutade med att jag, Anna, Madde och de andra låg på golvet i olika hörn och kröp mot varandra sjungandes "BABY, OHOHOH BABY, YOU´RE THE ONE" - samtidigt som Dirty Dancing visades på tv.
(En skönsång som Annas sambo Henke för övrigt hörde på långt, långt håll när han var på väg hem från jobbet sent den kvällen...)

Och hur jag och Fatima på ett tidigt stadium förenades i fascination över den perfekta filmrepliken "I carried a watermelon".
Briljant.

Och så vidare.

Ja, jag är helt övertygad om att denna film har betytt mycket mer för tjejerna i vår generation än våra föräldrar (eller för den delen, pojkvänner) någonsin kan förstå. Vi fick något gemensamt, nåt som bara var för oss. Det var vi som kunde replikerna och sångerna, det var vi som FÖRSTOD hur mycket Baby led när hon tvingades vara ifrån sin stora kärlek på grund av pappans stränghet.
Då fanns det inte heller så mycket att välja på. Filmutbudet var liksom inte så stort. Och just den här filmen var för OSS!

Igår tänkte jag mycket på Dirty Dancing, av ganska naturliga skäl. Och jag är glad över att jag har fått ha den filmen som min.
Så jag hoppas han ändå kan vara nöjd däruppe i sin himmel, Patrick Swayze, över allt han faktiskt gjorde för så många av oss.
.

Vemod

Sommarstugan är såld. Kontraktet är påskrivet.
Det känns - vemodigt.
Men bra.

Jag ska fundera lite mer över det här en annan dag.
När det känns rätt.
.

Tack Patrick!

Vila i frid

.

Favorit

Har börjat dagen med att läsa en bok med texten ANKOR - HÄST - GIRAFF - KO - GRIS - HUNDAR - ISBJÖRN - SÄL - KATTER - UGGLA - KANIN - FJÄRIL - KYCKLINGAR.
Ungefär 23 gånger.

Milo älskar verkligen den boken. Djupt och innerligt.
.

Idol

Det får bli en You Tube-video igen. Jag och Milo har kollat på lite Idol-låtar från veckan nu på morronen. Milo älskar Idol. Varje kväll sitter han i princip stilla i soffan och tittar. Om låten är bra gungar han med och klappar händerna.
Under dåliga låtar och reklamen tar han sig en tur och leker med sina leksaker eller leker med kattungarna eller nåt sånt.

Men när Mariette sjöng, då diggade Milo. Och mamma med.

Skämtaru?

Om nån därute undrar mer om min hemby Degerfors, och hur folk som bor här uppfattar sin vardag så kan ni titta på den här videon med gruppen Skämtaru och låten "Brukssamhället brinner" :-)

Stockholm & Hemma

Det värker i mig lite grann varje gång jag är i Stockholm.
Jag saknar restaurangerna, hjälp vad jag saknar dom! Att sitta, som i går, på Judit & Bertils övervåning i sofforna med bästa tjejkompisarna en vanlig tisdag är ingenting annat än alldeles fantastiskt.
Och att kunna bli sugen på en riktigt god pastarätt, eller lite indiskt, när som helst - och ha tillgången precis intill är avundsvärt så att det bara skriker om det.

Att ha Elin, Fatima, Maria, Johanna och dom andra jag tycker så mycket om, nära, är underbart och jag känner att jag vill ha det ännu mer.

Men jag vet ju, och har förstått, att allt jag vill ha i mitt liv kan inte längre finnas på samma ställe. Så är det, och därför är jag innerligt glad ändå att tåget finns.

För nu är jag på väg hem igen, till Degerfors och Milo.
Älskade, sötaste lilla unge som jag har saknat i ett långt dygn nu.
.

På väg

Stockholmståget. Igen.
Jag börjar bli ganska van.
Men man får en del gjort på tåg, så jag är ganska tillfreds med att vara frekvent tågresenär.

Idag: En fotografering. En intervju. Och en middag med fyra tjejer som jag ofta saknar väldigt mycket.

Nästa Södertälje.
.

Älskar ljudet...

...av små tassande fötter från rummet intill, tidig morgon, den lilla varelsen kommer in i vårt sovrum, tassar runt sängen till min sida, sträcker upp händerna och låter sig lyftas upp i mamma&pappavärmen.
Den stunden, och stunden strax efter, när han lägger sig till rätta, tätt intill mig, skulle jag kunna leva för. Enbart.
Jag behöver inget annat.

Svin-nojja och kärleksfest

Kliandet verkar i princip ha gett sig. Lite på kvällarna bara.
Härligt - nu känner jag mig bra igen. Befriad från alla plågor.

Så har vi då denna svininfluensa som tycks vänta bakom dörren. Jo, lite nojig är jag. Inte jättenojig, men litegrann. Kombinationen gravid + svininfluensa verkar ju inte vara bra alls, därför ser jag helst till att bli utan viruset. Inväntar vaccination och handspritar händerna noggrannt fram till dess...

I övrigt? Jobbar på. Har haft en bra arbetsvecka so far, några nya jobb inkomna och några slutförda. Så jag kan absolut inte klaga.
Dessutom fika med två bra tjejer under veckan. Gillar jag.
Och i helgen bröllop. Och kärlek gillar man ju också, så det ska bli riktigt roligt!
.

Kli, kli, kli, KLI!!!

Det började klia mitt på dagen, sa till Patrik att vad konstigt det var, att jag hade fått myggbett fast vi bara suttit i bilen i flera timmar.
Kliade mer och mer på kvällen. Vaknade efter 1,5 timmes sömn av att det sprängde i händerna som antagit en helt ny storlek. Panik! Många försök att få av förlovningsringen från det bultande fingret - kändes som att det växte för varje sekund. Fick av den tillslut - lättnad.
Klockan är 01.30 på natten. Kroppen fylls mer och mer av det där jag trodde var myggbett, men som tydligen var andra utslag. Händerna svullnar. Klådan är i det närmaste outhärdlig.
Ställer mig i duschen, står där kanske 1,5 timme. Står inte ut med att bara vara.

Klockan 05 ger jag upp. Börjar bli rödflammig och kliig även i ansiktet. Ringer sjukvårdsupplysningen. Som beordrar resa till akuten.
- Allergisk reaktion, tror läkaren.
Jag har sannolikt reagerat på penicillinet jag åt nyligen för bihåleinflammation, samma penicillin som jag ätit massa gånger förut men min gravida kropp fick visst plötsligt för sig att reagera på detta.
Kortison direkt. Och anti-kli-tabletter. Heaven. Underbart. Det värsta släpper.

Men utslagen kommer tillbaka några kvällar senare. Kliar, kliar, kliar.
Vårdcentralen - igen (har snart fixat högkostnadskort där på bara några veckor...) Fler anti-kli-piller utskrivna och idag provtagning för att få värdet på gallsyran. Förhöjda graviditetshormoner som kan påverka levern och ge klåda, tydligen.

Jaja, på dagarna är det mycket bättre. Kliat enbart på kvällarna måndag, tisdag & onsdag.

Så jag hoppas innerligt att det ska vara nog för ett tag nu, börjar bli lite trött på provtagningar och sjukvårdsbesök om jag säger så.
.

Njutning

Njuter, njuter, njuter på Vann Spa i Bohuslän!
Fantastiskt ställe.
Jag och Patrik har några egna dagar här och har verkligen kopplat av - helt underbart!
.

Intervju med prästen Olle

I juni gjorde jag en intervju i Stockholm med prästen Olle Carlsson, som söp bort halva sitt liv och nu har skrivit en intressant och väldigt personlig bok om detta.
Intervjun var för Svenska Journalen och är publicerad i nya numret. Kan också läsas här.
Ett givande möte för mig, och roligt att skriva i en för mig ny tidning.
.